Det är mycket tankar och ännu  fler känslor. Jag lät tiden gå ut så nu är det definitivt och det finns ingen återvändo. Jag vet inte om jag ska skratt eller gråta, vad gör jag egentligen mot mig själv.

I mitt SvC tal för mindre än två månader sedan så drog jag en paralell till mordet ett stenkast ifrån vår lägenhet, nu står jag här i precis den situation jag gråtande inför hela min klass stod och pratade om att jag aldrig ville hamna i för då skulle jag gå under. Och kanske är det precis det jag håller på att göra, gå under.

Jag kommer aldrig att acceptera det eller bli kvitt känslan, jag måste helt enkelt bara lära mig att leva med det. Dom säger ju att livet går vidare, men då frågar jag mig vilket liv. Tiden rinner ut likt sanden i ett timglas och på kvällarna så är tårarna ett faktum. Varje dag gör det ännu värre.

Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten? Det är nog något jag måste lära mig, en tid framöver iallafall.

Det har varit en omtumlande sommar som ni säkert förstått och därav min frånvaro men jag är på väg tillbaka på ett nytt ställe och försöker på vägen samla frisk luft och nya krafter. I'm still trying.

Att ta studenten var det lyckligaste ögonblicket i mitt liv, men samtidigt det sorligaste. Jag hade en fikn klass och att splittras från dom var faktiskt jobbigare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Att veta att det inte fanns kvar efter sommaren var en jobbig tanke. Men dom finaste, dom finns kvar.

En vecka senare så flyttade jag till en underbar stad, Lidköping. Här trodde jag att jag skulle bli kvar länge, kanske hela livet. Men strax efter den kaotiska flytten så bestämde jag och Albin oss för att gå skilda vägar, det har varit det jobbigaste beslutet i mitt liv, efter år tillsammans så känns det inte som att det finns någon annan. But, forever doesn't live here anymore.
Det har varit en jobbig tid sedan dess, väldigt omtumlande. Många tårar och många tankar. Att behöva bo tillsammans med en människa som man vanligtvis pussar & kramar och i efterhand knappt pratar med och se allt det som man hade förändras och försvinna, det skär långt in i hjärtroten. Men det kan bara bli bättre nu.
Om mindre än 3 veckor så har jag gjort min jobbplikt här uppe och det är egentligen först då det riktigt avslutet kommer och jag kan börja bearbeta på riktigt. I can do it.

Mitt i allt detta kaos så kom antagningsbeskedet från högskolan. Jag kom in på mitt förstahandsval, Sjuksköterska i Skövde men nu var hela min livssituation förändrad. Den enda orsaken till att jag sökte dit fanns inte längre kvar i mitt liv. Undet tiden som jag funderade så anmälde jag intresse på en studentlägenhet för skojs skull. Efter många nätter med alldeles för lite sömn och för mycket tankar så hade jag tagit beslutet att flytta tillbaka hem till Skåne under hösten och söka äventyr någon annanstans till våren och såäven låta mina studier vänta till dess.
Just när jag tagit det beslutet så får jag ett brev från Skövdebostäder om att jag har fått kontrakt på en lägenhet, till en början så var det inga konstigheter, jag stod kvar vid mitt beslut om att flytta hem, lät min tänketid gå ut och var säker på att allt var lugnt. Några dagar efter dess att jag skulle ha skickat in kontrakten om jag ville ha lägenheten så ringer ett okänt nummer upp mig, Skövdebostäder. Då ville hon dubbelkolla så att jag inte bara hade missat att skicka in papperna, då var det igång igen. Efter många samtal, några sammanbrott och a thousands tears så hade jag 04.30 i måndagskväll bestämt mig. Jag bor i mitt flickrum i Skåne några månader till, det blir för mycket att bo kvar här och ständigt påminnas.

I skrivandets stund så är jag rädd. Jag har aldrig varit rädd. Jag har ingen kontroll över min livssituation. Jag har alltid haft stenkoll på mitt liv.
Om mindre än 3 veckor så upphör mitt sommarvikariat och min kalender är då näst intill blank vareviga dag. Jag kan inte gå en hel höst utan att göra någonting, än har jag inte förlorat hoppet om en sysselsättning men snart nog.
Till våren så ger jag det en ny chans. Jag söker in igen och hoppas på att mina betyg räcker till även den gången. Gör dom inte det, då är det slut.

Nu mina vänner har ni fått en uppdatering om vad som har hänt i mitt liv.
Alltså, istället för studier så ägnar jag hösten åt att läka mig själv hemma i Skåne men först ska jag stå ut ett litet tag till och avsluta ett sommarvikariat som gett mig erfarenhet för livet.

All kärlek!
Ronja

Namn Ronja Maria Lindhe

Sysselsättning Läser Rättssociologi på Lunds universitet

Passion Böcker, musik, foton och djupa diskussioner om livet

Framtidsplaner Att någon dag rädda liv

Vill Förverkliga mina drömmar

Har En vilja som kan ta mig i princip var som helst

Ska Finna vägen till ett lyckligt liv även om det inte blir den väg som folk förväntar sig

Tillfälliga låten i hjärtat Steel Panther - Community Property (den har för tillfället en väldigt speciell betydelse för mig)

Mina ord Juli Augusti September