Förvirrande ord och blanka rader, någonstans där glömde jag bort vem jag var. Motivationen till allt som hade med skolan att göra försvann och jag grävde ett svart hål, igen. Min frånvaro är ett resultat i ett försök att hitta tillbaka, till det jag förlorat på vägen och jag fortsätter att försöka, jag flyter aldrig med strömmen.

Jag har börjat acceptera att människor kommer och går i livet, hur ont det än gör. Vissa vänner är bestående och andra är bara ute efter att få vatten på kvarnen, jag önskar att jag insåg det tidigare. Alkohol gör inga människor gott men kan man inte lära sig att hantera det, då ska det inte heller passera strupen.

Hemtenta it is och jag kommer i princip att sova med kurslitteraturen som huvudkudde men jag ska klara det. Jag har konstaterat att framtiden är ljus, jag vet vart jag är på väg och jag är säker på att det kommer att bli bra. Vägen kan inte alltid bli den som man planerat men man kan alltid välja att ta sig till målet över andra kullar.

Vi hörs snart igen, jag saknar er.
Puss