Vi var där igen. Jag förstår aldrig riktigt vad det är som händer men något omtumlar mig och tar ifrån mig vartenda ord, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Jag skriver, raderar, skriver och raderar men blir aldrig nöjd. Idag låter jag det bli som det blir, ni får ta det för vad det är.

Jag trodde att jag hade hittat tillbaka på riktigt, men jag hade som ni märker väldigt fel. Jag gör ett nytt försök och fortsätter att simma. Kanske mot strömmen, kanske inte- men jag gör det på mitt sätt.

Fler kort har lagts på bordet, det gör ont i själen. Jag försöker glömma och se till det jag har, för det är något så mycket bättre. Det gäller bara att läka, att våga.

Ikväll sjunger jag hallelujah, jag klarade hemtentan och har skickat in morgondagens inlämningsuppgift. Innan jag lägger mig i sängen ikväll så ska jag ha skickat in en ansökan till universitet/högskola inför kommande vår.