Precis som du sa. Det finns alltid en annan väg att vandra. Snacket tystas aldrig men motsättningarna kan göra det mer eller mindre lönlöst. I keep my head up.

Mitt i något som borde vara tentahysteri men jag är lugn, lugnare än på länge. Jag har fått bevisat för mig att jag faktiskt kan, även om jag inte alltid tror på mig själv. Nu längtar jag efter något mer givande.

Jag längtar tillbaka till det vardagliga skrivandet. The world out here. Jag klättrar och strävar, det finns inte samma glöd längre. I will try to fix it.

"My heart belongs to you" - det finns viktigare saker just nu.
Puss