Jag blir stundvis ordlös och det resulterar i tysta dagar. Orden är fortfarande få och de som finns ger samma resultat som många gånger förr, hur jag än vrider och vänder på dom.

Jag försöker springa ifatt livet medan jag upptäcker hur ni blir större där ni är. Dagarna är omtumlande, vissa dagar fungerar relativt okej och andra, då är det täcket över huvudet.

Det har under bara den senaste veckan kommit fram mer. Det är nog inte konstigt att jag faller gång på gång, jag börjar undra vem du är. I ett försök att glömma så blossar allting upp, till det större.

Hösten har fått en ny färg hos mig. På måndag ringer klockan tidigt och jag ska försöka mig på att hitta i Lund. Alltså, en termin rättssociologi på Lunds universitet, jag tror att det kan bli spännande. Jag har fixat alla papper och det enda jag inväntar nu är ett besked från CSN.

Om dagarna regnar det, allt som oftast. Jag försöker fånga dom ljusa stunderna.
Ikväll kryper jag ner i en soffa några kvarter bort och myser med den bästa Cassandra på denna jord. Hon har räddat mycket. ♥

På återseende, snart.