Trots övertid så var det faktiskt med ett leende på läpparna som jag cyklade hem ifrån jobbet idag, det behövs inte alltid så mycket. Jag har fått många fina vitsord och jag är glad över att jag har hamnat där jag hamnat, jag är bara ledsen över att jag inte kunde stanna kvar, som jag tänkt från början. Jag har fått höra många fina ord och jag är er evigt tacksam för att ni tror på mig, jag hoppas att ni har rätt.

Ikväll har jag suttit på en servering på stan tillsammans med en människa som jag insåg att jag faktiskt kommer att sakna. Vi åt god mat och pratade om livets alla kval, det är konstigt det där med vilka vändningar det tar ibland, helt oväntat. Vi sa hejdå för en stund sedan och det finns inte längre några garantier för att vi kommer att ses igen, det kan ha varit sista gången.. och då var jag där igen, ni vet själva!