Everything changes

2 månader, nästan. det var vad som krävdes. Jag tror att jag är tillbaka, för ett litet tag iallafall. Så länge isen håller. Någonstans i mina fingrar så känner jag glädjen av att jag lät bloggen stå orörd denna tid och inte raderade den i allt kaos. Man vet aldrig, en början på något nytt.

Det var väldigt upp-och-ned-vänt precis där. Jag tror att ni förstod trots att jag aldrig berättade. Sedan sist har jag mest varit sjuk, ätit pencilin och legat på soffan. Jag firade en mysig jul med hela familjen, och min bonusfamilj. En förträfflig nyår passerade, tre-rätters och ett fantastiskt sällskap. Kursen på Lunds Universitet är avslutad och där kommer jag inte att göra fler fotspår.

Ikväll sitter jag ensam i soffan, i min nya bostad, min bostad. Iallafall denna terminen. Lägenheten är fylld med tända ljus, jag vet inte hur många gånger jag har bytt under dagen, och TV:n står på som bakgrundsljud. Numer är jag alltså Halmstadbo och har börjat studera till sjuksköterska. En dag, är jag precis där jag vill..

Min älskade Adam stannade kvar i Skåne, iallafall ett litet tag. Jag hoppas att våren går snabbt, det ser ljusare ut till höstan, iallafall just nu. Men jag är glad att jag har just honom, att han stöttar mig i de val jag väljer även om det betyder att vi inte får samma tid tillsammans. Vi lever våra egna drömmar för att nå vår gemensamma.

Ensam i en ny stad är inte det lättaste. Det blir lätt ensamt och nätterna är långa. Jag är inte van vid att ha hela sängen för mig själv, att trängas är liksom ett måste för en god natts sömn. Snart är det helg, det gäller att se det positivt. Jag hoppas att morgondagen bjuder på några nya namn, då kanske det inte blir lika ensamt.

Jag har saknat er, men jag har följt vartenda steg ni tagit.
Puss

Snön faller och vi med den

Jag blev upptagen med den något bittra verkligheten, men tystnad är inte alltid det bästa. Att ett vinterland har skapats ses dock som mysigt.

Människor förändras, det visste jag sedan innan. Både på gott och ont. Men det finns vissa gränser för vad som är acceptabelt och ibland kanske mam borde rannsaka sig själv innan man väljer att slänga ur sig grodor ur munnen, som kan göra andra väldigt illa. Payback is a bitch.

Hemtentan är inskickad och jag försöker koda fram följande uppgifter som praktiskt taget känns omöjliga just nu. Helt självständigt utan föreläsningar. Time will tell.

Helgens julfest blev toppen.
Idag har jag myst med Cassandra och under kvällen fortsätter jag att koda.


Vänner utan krav

Hemtenta. Det ryser i kroppen bara jag tänker på innebörden. Jag har suttit totalt instängd i 3 dagar. Jag har pluggat till långt ut på natten. Äntligen börjar jag inse att det kommer ta slut, någon gång. Men än finns det en del kvar att göra, så ni vet vart ni har mig.

Jag tog en paus från plugget ikväll. Jag landade i en fantastisk väns soffa. Ibland är de det enda man behöver för att få färg på tillvaron igen. Hon lyckas alltid. Imorgon äter vi frukost tillsammans och går på julklappsjakt innan jag troget sätter mig med kurslitteraturen. Dessutom så kommer bästa A hem imorgon, det blir inte bättre.


Trötta måndagsord

Det är något magiskt med julgardiner och adventsljusstakar. På söndag är det första advent. Julskyltning två helger i rad. Jag försöker locka med mig A till Göteborg någon helg innan jul. Jul på liseberg, det ska vara magiskt. Denna julen kommer att bli magisk, jag känner det redan nu. Och du finns med oss, även om det inte är i jordelivet.

Det härjar för övrigt magsjuka lite överallt. Natten var stundvis outhärdlig. Idag har jag pluggat, hela dagen. Kvällsn PM-inlämning är klar. Jag förvånade mig själv med att öppna hemtentan som kom ut under dagen. Jag dog när jag såg den, ordagrant. Ibland är det absolut inte okej vad människor förväntar sig. Kurslitteraturen blir min bästa vän och jag ska göra allt för att bli färdig så att jag kan njuta i helgen. Synd bara att jag inte kan vara med och göra Jönköping osäkert, det hade varit något extra ordinärt.

Jag stänger in mig ett par dagar, gör det jag har planerat och håller stängt för resten.

Mitt i allt så ska man räcka till

Tystnad. Det är nog mitt bästa verktyg när någonting blir för jobbigt. Ni förstår.

Det blev kaos på mindre än två minuter och jag tror fortfarande inte riktigt att jag har grepp om all ny fakta. I helhet så rör egentligen inte situationen mig i ryggen men de ständiga lögnerna, de gör ont. Att hela tillvaron i efterhand verkade vara uppnyggt på lögn efter lögn. Är jag också en lögn då?

Det är tur att jag har så många fina människor runt omkring mig. Undra hur det skulle gå annars. Den tanken vågar jag nog egentligen inte ens tänka.
Idag satt jag & mamma på ett café i byn, som faktiskt var mysigt- tro det eller ej. Fantastiska mamma. Jag kom hem med en jacka & en halsduk, jag var värd det.

Ikväll dricker jag te och läser om hur mitt 2011 kommer att bli. (läs: jag råkade gå förbi ett ställ med böcker om hur kommande år kommer att bli för varje stjärntecken och jag kunde såklart inte motstå den)

Imorgon ringer klockan tidigt igen och när jag kommer hem så gör också fantastiska A det, lovely.
Next up: plocka i ordning!


You and me

Helgen försvann, precis som vanligt.

Vi följde marschallerna ut till en skogsö, du räddade mig nog från mörkret. Det kom värme från två håll. Varm Choklad, grillad korv och tokigt många härliga människor. Samma väg tillbaka. Barn från alla håll, omöjligt att få någon riktig ro till något pussel. Vi mös till Idol istället, jag tror att det blev bättre så. Vi pysslar, snart igen.

En mysig middag med människor från båda jåll. Massvis med godsaker, prat om allt mellan himel och jord och skratt som klingade i takt med glasen. Mitt hjärta log när vi åkte hem och sa godnatt.

Halv fem imorse sa vi hejdå igen, jag är tacksam för timmarna. Jag hade svårt för att somna om. Undra om de kan vara det där som så fint kallas för vattenådror.

I eftermiddags träffade jag en vän från förr och jag skrev färdigt mitt skolarbete som jag precis har skickat in.
Jag besökte gymmet ikväll, både för första och sista gången vid den tiden. Jag är allergisk mot människor som går dit för att vara snygga och bara visa att dom tränar, även om dom gör samma övning i 20 minuter och pratar 15 av dom minutrarna.

Ikväll värmer jag chokladmjölk, lägger mig tidigt för att förtränga ensamheten. Kollar på fotbollsgalan. Imorgon ringer klockan tidigt, för en heldag på universitetet.

sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick

jag tror att Jocke Berg har en förmåga till att skriva några av de i särklass bästa texterna.

Vinden viner utanför fönstret på en liten stuga på 9 kvadratmeter, det är tur att man inte bor på dessa kvadratmeterna i vanliga fall, men ack så mysigt om än bara för några timmar. Det har regnat hela natten och morgonen, snart går det att bada i pölarna.

Dagens tanke var att plugga de timmar som jag satt ensam, men det stannade vid just en tanke. Och faktiskt inte på grund av lathet. Dokumentet med uppgifterna går inte att öppna och då är det svårt att veta vad som ska göras. Men jag tror att det var meningen såhär.

Om några timmar så bär det av back home. together for the weekend.
Ikväll ska vi julpyssla och umgås med härliga människor, och jag är övertygad om att det kommer att bli en mysig kväll. Förresten så längtar jag hem lite, av en annan orsak. som jag måste hålla på eftersom att du inte vet något förren ikväll. (läs: mamma är en hemlighetsmakare och berättar inte för hela familjen när något förändras)


Onsdagspuss

Graderna hoppar, från plus till minus och vise versa. Det är svårt att bestämma klädsel när man ska gå utanför dörren. Jag har fortfarande inte tagit fram min vinterjacka, vissa dagar skulle jag dö för det medan jag andra dagar skulle dö i den. Sverige, bara Sverige.

Kurslitteraturen gjorde sig påmind idag, men jag blundande. Jag gick loss med dammtrasor, dammsugare och golvmopp istället. Här borde vara kliniskt rent. och snart kan jag nog varenda Queenlåt utantill. 

   

Ikväll var jag på bodypump med världens bästa Cassandra. Jag & mamma syndade, vi beställda pizza ifrån det nya stället här i byn, eller nyöppnade med nya ägare iallafall. Nu ligger jag nerbäddad, ni kan tro att jag har det mysigt.

Imorgon ringer klockan tidigt.
Jag stannar kvar i Lund, spenderar eftermiddagen med fina Frida.
Åker ett annat tåg, till ett annat ställe. Enmsamheten är inte min då, för några dagar.



there is no way to love, love is the way

Det var konstigt att sova inatt, någonting var inte detsamma. och jag tror att jag skulle kunna sätta fingret på vad.

Termometern visade -7,5 grader imorse, vinden frös ikapp med mitt hjärta. Gymmet fick besök av mig, det var längesedan sist. men det gör mig gott, det vet jag.

Eftermiddagen ägnade jag åt mina garderober, äntligen kan jag se alla mina kläder och inte bara det som kom sist in. Jag borde kanske ha gett kurslitteraturen lite mer tid, men jag brukar klara mig ändå.

Ikväll knöt jag på mig löparskorna och sprang en runda i mörkret.
Nu tittar jag på heminredning på en jättemysig sida som jag hittade. Senare myser jag framför tv:n och fortsätter min ensamhetsperiod. Imorgon ringer klockan tidigt igen, universitetet it is.

"This time i know it's for real"

Ibland behöver man pauser ifrån livet, verkligheten och alla måsten. Inlämningen blev inte fulländad så jag har suttiet med resterna idag, men jag lider inte. Snarare tvärtom.

Jag struntade i allt som har med normer och akademiska termer att göra. Istället åt jag taco hemma i soffan och hade idolmys. Jag åt på resturang i min pluggstad och kollade på en hyllning till Queen "A night at the opera". Jag fick några timmars mindre plugg men lika många timmar mer lycka. Det var fantastiskt och sällskapet likaså. ♥

Ikväll unnar jag mig chips & dip framför en film. Det blir ensamt nu, ett litet tag framöver.

Rubriklös onsdag

Igår fyllde världens finaste vän 19 år, bästa Fanny. Grattis, jag hoppas att jag överraskadade dig med ett förmodligen oväntat paket, snart ses vi. ♥

Tentaveckan är över. En helg har passerat. Jag har slagits med tanter på Ullared, träffat fina människor och kommit underfun med att livet inte alltid är vad man tror. Idag sitter jag och läser kurslitteratur inför fredagens inlämningsuppgift. Igår satt jag på introduktion och föreläsning inför den nya delkursen, hela dagen. Min hjärna börjar bli full.

De senaste dagarna har jag för övrigt börjat försöka ställa in mig mentalt på att jag snart lämnar mitt trygga flickrum och förflyttar mig till en ännu okänd och ny stad, (läs: med betoning på stad jämfört med min nuvarande trygga by) alldeles ensam. Jag har köpt en massa nödvändiga saker och julens önskelista består endast av saker inför flytten. It's my turn now.

Snart kommer A på lunch. Jag tror att det är rätt tomt men jag är för lat för att cykla till affären, vi får se hur vi löser det. Jag har ställt in mig på en effektiv eftermiddag, vi får se om jag lyckas.


You are amazing, just the way you are

Idag har jag varit precis lika grå som himlen utanför fönstret. Hemtenta, like I told before. En matpaus nere i byn, i övrigt så har jag inte gått ifrån datorn och alla akademiska termer. Äntligen känner jag mig relativt färdig. Ikväll läser jag igenom det och ler lyckligt när jag kan trycka på knappen "lämna in" och pusta ut.

Jag är fåordig och det har hänt igen, det får mig att bryta ihop lite. Så snart tar jag en promenad i regnet och landar i min fina Cassandras soffa, där tillbringar jag kvällen och ler åt det vi har istället för att tänka så mycket.

"man måste dö några gånger innan man kan leva" jag tror att han kan ha rätt, även om det inte är bokstavligt talat.


On my way back to you

Precis som du sa. Det finns alltid en annan väg att vandra. Snacket tystas aldrig men motsättningarna kan göra det mer eller mindre lönlöst. I keep my head up.

Mitt i något som borde vara tentahysteri men jag är lugn, lugnare än på länge. Jag har fått bevisat för mig att jag faktiskt kan, även om jag inte alltid tror på mig själv. Nu längtar jag efter något mer givande.

Jag längtar tillbaka till det vardagliga skrivandet. The world out here. Jag klättrar och strävar, det finns inte samma glöd längre. I will try to fix it.

"My heart belongs to you"
- det finns viktigare saker just nu.
Puss

Du kommer inte att stanna här länge

Upp och ner, precis som vanligt. Men jag har hört att det är synd att klaga, så jag låter bli. Jag har det bra trots allt, jag trivs och jag har hittat någon som gör det tillsammans med mig.

Det finns en förmåga till att hända väldigt mycket i mitt liv. Jag är dålig på att redogöra, men ibland får ni läsa mellan raderna lite. De senaste händelserna har fått mig mer fundersam och kanske är det precis det som stör min sömn, alla oinbjudna gäster.

Jag drömmer mardrömmar. Jag pratar, gråter, slåss, vrider och vänder på mig. Något jag aldrig har gjort tidigare. Vissa dagar vaknar jag kallsvettig och känner mig otrygg. Det kan finnas lite aningar. Jag vet att det bara är jag som kan ändra på det, men det är försent nu. Jag får lära mig att leva med det.
 



Jag lyssnar på nya låtar. Känner igen mig i var och varannan textrad, ibland är det ledsamt.
Idag är en såndär dag, jag läntar tillbaka.


Catch me if you can

Jag har konstaterat att det finns något vackert med Skåne, trots allt. När jag satt på tåget hem från skolan igår och såg skånes slätter flyga förbi genom ett tågfönster, då log jag. I samma stund sjöng Oskar Linnros något om "jag blir aldrig mer densamma som förut" och kanske var det då det gick upp för mig, samtidigt så tror jag att jag är glad över det.

I måndags stod det något i mitt horoskop om att jag skulle passa på att planera kommande studier, barnet inom mig sa åt mig att följa det. Min ansökan skickades in och jag tror på framtiden nu, jag vet att jag kommer att göra det bra, jag vet bara inte vart. Mitt hjärta brann när jag tryckte på "skicka anmälan". Nu är jag på väg, mot någonting större, något som är för mig.

                

Det är frost på mornarna nu. Jag kan inte bestämma om det är okej att ta fram vinterjackan eller om man ska plåga sig själv ett litet tag till, det är trots allt bara oktober. Efter att min kamera har legat och samlat damm, alldeles för länge så försökte jag mig på att komma ihåg alla inställningar på min morgonpromena, det var lättare sagt än gjort men ack så roligt det är.

I eftermiddag sitter jag på byns enda mysiga café (läs: som för övrigt inte är en gnutta mysigt) tillsammans med en saknad vän och pratar om livets alla kval.